Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning II - XIII - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Menar du, att pappa vid fyllda sextio års ålder
skulle börja resa som provryttare? Nej, vet du ...
— Sidu, lilla vän ...
— Det blir hans död!
Hon föll i konsul Liebicks armar och skakade av gråt.
— Pappa provryttare! Skulle det bli hans slut!!
Men så samlade hon sig, torkade tårarna och sade, som
det världskloka fruntimmer hon var:
— Ja, det är ju hans eget fel! Han har ställt det så
själv.
— Och även provryttare är bra människor! tröstade
henne konsul Liebicks. Vad skulle vår affär vara utan
dem!!
— Ja, kära Nahum, res ner då och ordna för stackars
pappa, som du har sagt.
Varpå hon omfamnade honom igen.
— Och tack för din godhet mot stackars pappa och
för att du inte föraktar mig, som har en sådan ...
— Så, så, så, så! klappade henne konsul Liebicks och
skrattade gott.
Ridå.
XIV
Så reste konsul Liebicks ner till öbacka, sen han först
telegraferat; och patron Lack på benen som ett skott, in
till stån och hem med gåsleverpastej, kaviar, sardiner,
hummer, roquefort och en flaska Pontet Canet.
— Men hur?... undrade fru Sarah.
— Va i hälsan! Nu är vi på det torra igen, begriper
du, min gumma lilla. Och vi kan väl, i Herrans namn,
inte servera karln sill och potatis heller!
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
