Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning II - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men, kära Ferdinand .. .
— Var bröllopet fint? Va?
— Bröllopet? Vilket bröllop, menar du?
— Vilket?! Judiths, förstås! Det va väl hundra
gubbar, om inte det ska honoreras. Det ska ske nu. Och
därmed jämt!
— Man gör inte saker för belöning! sade då fru Sarah,
knep ihop Drottning Victoriamunnen och gick ut.
Det vart ingen belöning heller. Vad först och främst
den lilla festmiddagen beträffar, som patron Lack i sitt
barnsliga hjärtas översvallande tacksamhet ordnat, så föll
den inte alls konsul Liebicks i smaken, fast han dolde sin
kritik i vänligt skratt.
— Jaså, kära pappa, sade han och klappade om
patron Lack, pappas affärsställning tycks ha förbättrats i
en hast, att döma av den goda middan.
— Va, hälsan! Inga småaktigheter! skrek patron Lack.
Ett glas vin till eller från spelar väl i Herrans namn
ingen roll.
— Det beror på, hur man tar det, det! skrattade då
konsul Liebicks, och så blev det kalla affärer. Firman
Lack, Liebicks & Co. stiftades. Kontorslokal förhyrdes,
bokhållare anskaffades, och provlager hade konsul
Liebicks själv medfört.
— Så nu slutar Hille skolan, sade han och följer mig
upp till Luleå och börjar på mitt kontor. Sen han lärt
ut där, blir det konditioner i Tyskland och England.
Tomas har sin bana klar, han får söka plats i
stockholmspressen, och Justus har ju redan löfte om studielån.
Varefter han klappade om patron Lack:
— Så nu är det bara att packa kappsäckarna och resa
upp till Lappmarken, där pappa träffar min resande i
Åsele. Med fordringsägarna ha vi klart, och nu gäller det
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
