Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
bunden vid samfundet: om en munk kände sig
anfäktad af tvifvel eller kände åtrån efter världen och dess
fröjder åter vakna hos sig, stod det honom fritt att
helt enkelt lämna orden och återinträda i världen
antingen utan någon som helst anmälan därom eller efter
att i ett vittnes närvaro ha tillkännagifva sin afsikt.
Då det emellertid i senare tid visade sig, att mycket
ofog bedrefs tack vare denna lätthet att inträda i och
åter lämna ett samfund, som redan tidigt af den
världsliga makten erhållit strafflöshet och asylrätt, skärptes
bestämmelserna om utträde. Om åter en munk begick
någon gröfre förseelse, kunde han af sina medbröder
på kortare eller längre tid — stundom för alltid —
utvisas ur orden.
Ursprungligen skulle munkarna endast och allenast
lifnära sig af de gåfvor, som fromma människor nedlade
i deras allmosekrukor, när de en viss tid på dagen
gingo från hus till hus och tiggde sin föda, och voro
strängeligen förbjudna att mottaga eller besitta något
slag af ägodelar. Ja, stränga straff och t. o. m.
utstötande ur samfundet kunde åläggas den, som mottog
och förvarade penningar. Men sedermera har denna
bestämmelse, som dock mest lämpade sig för de utan
stadigvarande uppehållsort kringvandrande munkarna
genom det öfverhandentagande klosterlifvet kommit ur
bruk, och hos de rika munkarna på Ceylon kvarstår
den dagliga allmosevandringen naturligen endast som
ett på grund af sin ålder oantastligt bruk. Äfven ifråga
om klädedräkten — som från början så godt som blott
bestod af hopsamlade lumpor eller gåfvor från barm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
