Martin-Arosin / En ny och rörande Wisa om den olycklige Martin-Arosins ångerfulla bekännelse / 4 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny och rörande Wisa om den olycklige Martin-Arosins ångerfulla bekännelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

 Sedan min blick under afsky jag wände Till henne som föll för mitt trolösa ord, Men ånger deröfwer jag alls icke kände, Då jag om min handling blef hemligen spord.                 I wanäran höljd,                 Stod jag nu röjd Och uti mitt sinne jag log så förnöjd. Guldet jag älskar så högt i mitt inre, Försynen mig gifwit en rikare lott: Jag wille ej dela ens utaf det mindre, Jag tänkte på mörkret och böljorna blott.                 Ty girighet låg                 Så djupt i min håg, Och ginaste wägen i brottet jag såg. Ur afgrundens djup nu mig frestelsens ande Ledsagade fram till mitt mörka beslut, Att för alltid bortröja det nesliga bandet; Med wilddjurets grymhet jag förer det ut.                 Jag tänkte så här:                 Ack synden den är En snara för den som ej rikedom bär. Den qwidandes moder till mig lät jag kalla, Hon offret nedlade i mordengelns sköt; För spanande blicken gardin lät jag falla, På ljudlösa fjedrar jag dörren tillslöt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>