Martin-Arosin / En ny och rörande Wisa om den olycklige Martin-Arosins ångerfulla bekännelse / 5 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny och rörande Wisa om den olycklige Martin-Arosins ångerfulla bekännelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

                 Men kallt blef mitt blod,                 I mörkret jag stod, Min grymhet mig hwiska’: det gäller ditt mod. På tå smög jag fram till den slumrande späda, Som oskyldig sof på en skuldfläckad jord: Af afgrundens ande jag låter mig leda, Föröfwar på oskyldig warelse mord.                 Med hånlöjets skratt                 Jag tänkte: i natt Min handling för alltid i mörkret jag satt. Då natten sig höljde i koswarta wingar, Jag hastar med offret till aflägsen strand, Der långt ut i böljornas djup jag det swingar, Med spanande öga och darrande hand.                 Som skeppet i qwaf,                 Han der fann sin graf, Med honom för alltid jag nu war utaf. Och böljorna mottog i wänliga armar Den späda jag ryckt från en klagande mor, Och rullande wågen det hastigt omfamnar Och höljer det om med sitt mörklagda flor.                 Och wågen jag hör                 Mot stranden sig rör, Då tanken nu hastigt tillbaka mig för.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>