- Project Runeberg -  Martin Eden /
34

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som han känt den under varma, ändlösa nätter på
havet, eller han strövade hän mot de sydligaste
färdvägar under långa tropiska dagar, med sjunkande,
palmkransade korallöar i turkoshavet bakom, med
stigande, palmkransade korallöar i turkoshavet framför.
Snabbt som tanken kommo och gingo bilderna. Ena
ögonblicket satt han gränsle på en vildhäst och jagade
genom sagoskimrande ängder, nästa ögonblick stirrade
han genom skälvande hetta ned i dödsdalens vita grav
eller rodde en åra på en frostkall ocean, där väldiga
isberg höjde sig glimmande och gnistrande i solen.
Han låg på en korallstrand, där kokosträden växte
ned till det sakta sjungande vågskvalpet. Skrovet
efter ett gammalt vrak brann med blå lågor, i
vilkas ljus hulas dansade till de barbariska
kärleks-kvädena från sångare vilka sjöngo till pinglande
uku-leles och skrällande trummor. Det var en sinnlig
tropisk natt. I bakgrunden avtecknade sig kratern
av en vulkan mot stjärnorna. Över huvudet seglade
en blek nymåne och Södra korset brann lågt nere vid
horisonten.

Han var en harpa; allt det liv han hade känt och allt
det liv han hade anat voro strängarna och den flödande
musiken var en vind som susade mot dess strängar och
satte dem i dallring med minnen och drömmar. Han
icke allenast kände. Känslan klädde sig i form och
färg och strålglans, och vad hans inbillning djärvdes, det
gjordes åskådligt på något sublimt och magiskt sätt.
Det framfarna, det närvarande, det tillkommande gingo
i vartannat, och han fördes gungande över den stora,
varma världen, genom farliga äventyr och ädla dåd till
henne — å, med henne, besegrande henne, med armen

34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free