Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring henne, förande henne i flykt genom sin fantasis
kejsardöme.
Och när hon kastade en blick på honom över skuldran,
såg hon någonting av allt detta i hans ansikte. Det
var ett ansikte som var alldeles förändrat, med stora,
lysande ögon som trängde igenom slöjan av ljud, som
såg därbakom livets pulserande slag. Hon häpnade.
Den grova, fumliga tölpen var försvunnen. De
illa-sittande kläderna, de skrovliga händerna, det solbrynta
ansiktet funnos kvar; men de voro som fängelsegaller,
genom vilka hon såg en stor själ blicka fram, stum på
grund av att de svaga läpparna icke kunde låta den
tala. Blott för en kort sekund såg hon detta, så vände
tölpen tillbaka igen, och hon skrattade åt sin nyckfulla
inbillning. Men intrycket av vad hon trott sig se
stannade kvar, och när tiden var inne för honom att
fumlande gå sin väg, lånade hon honom en volym av
Swinburne och en av Browning — hon läste själv
Browning vid en av sina studiekurser. Han såg ut
som en pojke, där han stod rodnande och stammande
fram sitt tack, och en våg av nästan moderligt
medlidande strömmade upp inom henne. Hon mindes
inte tölpen, inte den besudlade sj älen, inte heller
mannen som stirrat på henne i sin manlighet och skrämt
och behagat henne. Hon såg framför sig endast en
gosse som skakade hennes hand med en hand så hård,
att den kändes som ett rivjärn och som försökte få
fram:
»Aldrig har jag haft så roligt. Jag är inte van vid
sånt här, skall jag säga. . .» Han såg sig hjälplöst
omkring. »Vid sånt här folk och såna här hus. Det
är nytt för mig, men j ag tycker om det.»
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
