Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade något annat för sig kanske han ville göra henne
sällskap?
Om han ville! Han fick riktigt lägga band på ivern
i sin röst. Det var ofattligt. Han hade alltid sett
henne i hennes hem, och han hade aldrig vågat be henne
följa med honom någonstädes. Medan han stod och
talade i telefonen, kände han helt plötsligt och
omotiverat ett häftigt begär att få dö för henne, och han såg i
sin fantasi hjältar som offrat sig för den älskade. Han
älskade henne så gränslöst... så hopplöst. Att hon
nu skulle gå ut med honom, gå på en föreläsning med
honom — med honom, Martin Eden — det gjorde
honom formligen galen, och hon tycktes sväva så högt
över honom att det inte fanns någonting annat för
honom än att dö för henne. Det var det enda sätt varpå
han kunde uttrycka allt vad han kände. Det var
den sanna kärlekens sublima förnekelse, och den kom
till honom, där han stod vid telefonen, i ett rus av eld
och glans, och att dö för henne tycktes honom vara
att ha levat och älskat fullt och helt. Och han var
bara tjugoett och han hade aldrig förr varit kär.
Hans hand darrade när han hängde upp
mikrofonen. Hans ögon glänste som en ängels, hans ansikte
var som förklarat, rent och heligt, befriat från all
jordisk smuts.
»Jaså, du har möten utomhus du!» snäste svågern.
»Vet du vad det betyder? Att polisen snart kommer
att ta hand om dig.»
Men Martin kunde inte komma ner från höjderna.
Inte ens den brutala antydningen från svågern kunde
föra honom tillbaka till jorden. Vrede och
förolämpning var någonting under honom. Han hade haft en
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
