- Project Runeberg -  Martin Eden /
134

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

härlig syn, han var som en gud och han kände endast
djupt medlidande med detta kryp till man. Han såg
inte åt honom; fastän hans ögon gingo förbi, träffade
de honom inte, och som i en dröm lämnade han
rummet för att kläda sig. Inte förrän han kommit upp i
sitt eget rum och höll på att knyta sin halsduk märkte
han några ljud som ringde obehagligt i hans öron. När
han undersökte dessa ljud, fann han, att de utgjordes
av mr Higginbothams snäsning, som på något sätt
icke förr trängt igenom till hans hjärna.

När porten slog igen bakom dem och han kom ut på
gatan med Ruth, kände han sig ytterligt förvirrad.
Det var ingen oblandad lycka att följa henne på
föreläsning. Han visste inte hur han skulle bära sig åt.
Han hade sett på gatorna, att kvinnor av hennes klass
brukade ta männens arm. Men så kom han ihåg att
ibland gjorde de det inte, och han undrade om det bara
var om kvällarna man gick arm i arm, eller kanske
det var brukligt bara mellan gifta och släktingar.

Just när de skulle gå över gatan kom han att tänka på
Minnie. Minnie hade alltid varit en pedant. Andra
gången han var ute och gick med henne hade hon
grälat på honom därför att han gick på insidan och bedt
honom komma ihåg att en herre alltid gick ytterst
på trottoaren, när han var i sällskap med en dam.
Och Minnie hade brukat sparka honom på hälarna,
när de gingo över från ena sidan av gatan till den
andra, för att påminna honom om att byta plats.
Han undrade, var hon fått det där ifrån, om det hade
sipprat ut till henne uppifrån och var riktigt.

Det kunde i alla händelser inte skada att försöka,
tyckte han. Så gick han bakom Ruth och intog sin

134

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free