Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han sade ingenting, han blev bara ytterst
försiktig, ty han kände till tjuvknepen. Han var på sin vakt
och väntade, så gjorde han ett låtsat anfall, men
stannade å halva vägen, ty han hade sett en glimt av metall.
»Upp med händerna där!» skrek han. »Du har
boxhandske på dig, din fan!»
Från båda sidor rusade man till hojtande och
skrikande. Inom ett ögonblick skulle det vara allmänt
slagsmål och han skulle gå miste om sin hämnd. Han
var utom sig.
»Ur vägen här!» skrek han hest. »Begriper ni, eller
va’?»
De ryggade tillbaka. De voro odjur, men han var
ärkeodj uret bland dem, någonting fruktansvärdt som
behärskade dem.
»Det här ä’ min sak och här håller ni er still, era
djävlar, annars . . . Hit med boxhandsken!»
Ostklimpen, som ögonblickligen nyktrat till och kände
sig rädd, lämnade ifrån sig sitt mot reglerna stridande
vapen.
»Du smög den till honom, din rödhåriga fan», fortfor
Martin, i det han slängde boxhandsken i vattnet. »Jag
såg dig nog och undrade just vad du hade för dig.
Försök en gång till, om du törs. Begriper du?»
Så rusade de på varandra igen, tygade till varandra
så att åskådarna slutligen allesammans bådo dem att
sluta. Ostklimpen tycktes nära att dö, hans ansikte
liknade inte längre någonting mänskligt, han segnade
ned på knä, reste sig sviktande igen och tycktes tveka.
Men Martin sprang på honom och gav honom om och
omigen.
Men så, midt under ett regn av slag, sade det »knäck»
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
