Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lister i hela Oakland, men Martin Eden är i alla fall en
av dem.»
Han slutade och vände sig till Ruth.
»Jag medger att jag är litet överspänd i dag. Jag
vill älska, inte tala.»
Han brydde sig inte om mr Morse, som sade:
»Ni har i alla fall inte övertygat mig. Alla
socialister äro jesuiter, det säger jag rent ut.»
* »Jag tror ändå att jag kan göra en god republikan av
er till sist», sade domaren Blount.
»Ni är nog för sent ute», svarade Martin skämtsamt
och vände sig till Ruth.
Men mr Morse var inte nöjd. Han tyckte inte om
den lättja och den obenägenhet för nyktert, legitimt
arbete som bekajade hans blivande svärson, för vars
idéer han icke hyste den minsta respekt och vars natur
han aldrig förstått. Han började tala om Herbert
Spencer. Domaren Blount hjälpte honom så godt han
kunde, och Martin, som genast blev idel
uppmärksamhet, hörde hur han gjorde det ena häftiga utfallet efter
det andra mot den store filosofen. Då och då gav
mr Morse Martin en blick som om han ville säga:
»Där ser du nu, min gosse».
»Snattrande skator», mumlade Martin och fortfor
att samtala med Ruth och Arthur.
Men den långa dagen och »den verkliga dräggen»
kvällen förut hade tagit på honom, och dessutom kunde
han inte få ur minnet vad han läst på spårvagnen.
»Hur är det med dig?» frågade Ruth plötsligt, orolig
över hans ansträngningar att hålla sig lugn.
»Det finns ingen Gud utom den Ofattbare och
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
