Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herbert Spencer är hans profet», sade domaren Blount
just i detsamma.
Martin slog genast ned på honom.
»Det där var billigt», anmärkte han lugnt. »Jag
hörde det första gången i City Hall Park från en
arbetares läppar som borde ha vetat bättre. Sedan har
jag hört det ofta, och varenda gång äcklar det mig.
Ni borde blygas över er själv. Att höra denne store
och ädle mans namn på edra läppar är som att finna
en daggdroppe i en dyngpöl. Ni är vidrig.»
Det kom som ett åskslag. Domaren Blount stirrade
på honom, som om han höll på att få slag, och det blev
alldeles tyst. Mr Morse kände sig i hemlighet förtjust
— han såg hur upprörd hans dotter var. Det hade
gått alldeles som han ville — han hade tvungit fram
den medfödda brutaliteten hos denne man som han
aldrig kunnat med.
Ruths hand sökte bedjande Martins under bordet,
men han hade fått blodet i svallning. Han var eld och
lågor över den andliga förmätenheten och
lögnaktigheten hos dessa som beklädde höga ställningar. En
medlem av högsta domstolen! Det var bara några
år sedan han skulle ha blickat upp till en sådan som till
en gud.
Domaren Blount lugnade sig och försökte gå vidare
i det han vände sig direkt till Martin med en tillgjord
artighet, som denne senare förstod var för damernas
skull. Det gjorde honom ännu mera vred. Fanns
det då ingen heder i denna värld?
»Ni skall inte tala med mig om Spencer», utropade
han. »Ni känner lika litet till honom som hans
landsmän. Men jag medger gärna att det inte är ert fel.
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
