Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Vallpojken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
■
■
stadig jänta tyckte husbondefolket om, och de
krusade för henne och hade henne nästan som
barn i huset, där själfva kronofogden kom och
fjäsade hvar eviga lördagsafton. Så blef hon
sjuk, det var
något svårt och tärande, och på
ett år tacklade hon af och blef skrynklig och
mager. Hon var allt ensam, stackarn!
—
Och det var till smeden hon gick?
—
Jo, den fattigaste friaren, som fått sina
tre korgar. Och hon gick till honom midt
på solblanka dan, men han gaf henne bara
en
trasig hästsko: det är lycka, det här! sa
han och grinade ledt.
—
Nå, gick hon hem då?
—
Ja, men hon kom igen på natten och
bultade på hans fönster. Om natten är alla
kattor grå, förstås! Och in kom hon, fast
nog fick hon bulta länge. Och på morgon-
kulan var hon hemma igen. Hon tjänte borta
i Inskog.
—
Nå se’n då?
—
Ja, tiden gick, och så var det ju barnet,
som hon bar på. Och det var det underliga
med saken, att hon var
glad och glömde både
sjukdom och träta,
mera för henne,
sa man.
Si, man
fjäsade nu inte
nu var hon bara ett skarn,
Hon blef som frisk igen, arbetade
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
