Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Vallpojken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mi
också, och sjöng för sig själf, när hon var
ensam. Och så låg hon där. Barnet kom,
och husbond’ lät sända efter prästen också,
för det var mycket svårt med lilla mor, och
hon kunde inte lefva länge Ja, prästen
talade både långt och grant, och nu skulle
de bedja tillsammans, sa han, och hon skulle
bara ha ett ångerfullt hjärta, sa han, så skulle
hon nog få förlåtelse, sa han. »Lefver barnet?»
frågade hon. »Ja, visst lefver det!» sa han.
Ja, då kunde hon alls inte förstå, hvad han
menat, för hon ville bara tacka, bara tacka,
sa hon, och om inte prästen ville tacka med
henne, så fick han allt gå, sa hon.
Lilla mor fick barnet till sig och så dog
hon redan på kvällen. Smeden, ja, den
—
Tyst, tror du inte att pojken kan höra?
—
Nå, det gör väl ingenting alls, och
han spelar ju nu och hör inget annat. Det
blir nog en karl, den, fast han inte har nå’n
far, som vill betala fiolejerna.
—
Si på aftonstjärnan, som gluttar in
öfver skogen! —
sade en
jänta uppe i höet.
—
Släck lyktan, så jag får si på stjärnan! —
sade en annan.
—
Nej, nu ska det dansas! En vals, du spele-
man! —
ropades det från skullen och gluggarna.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
