Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Vallpojken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättade om en
sångfågel, som från skog och
myr och steniga obygder förde tonerna ut i
världen. Och han berättade om Kristina Nilsson
och salarnas ljus och stora städer, som han aldrig
sett, men så var det och så och så — —
Ja, rösten blef nästan klar, medan han talade,
och gossen trodde sig se, hur ljuset från salarna
kom i strimmor ut öfver öde myrar, där de små
förvridna tallarna stodo ensamma och öfver-
snöade. Och när strimmorna föllo, blef det idel
vackra juleträn med gyllene frukt på de torra
och mossiga grenarna.
Mårten låg så tyst, att höet knappast prass-
lade. Han tryckte kammen så hårdt i sin hand,
att den stack som nålar. Så blef gubben trött
och pladdrade i halfsömne, lade sig snart till ro.
Det tassade rundt om i höet, det var
som
långa ringlande skuggor, som ville jaga
drömmarna bort. De hväste och ville in i örat
på Mårten: du kan inte läxan, du, och katekesen
har du tappat, så nog väntar kätten alltid!
Han kunde inte befria sig från alla dessa
tankar, de förföljde honom in i sömnen. Oroligt
kastade han sig af och an.
Han drömde, att han blifvit straffad och
kommit till underjorden. Det brann rundt om
med stora, röda flammor, som brände och stungo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
