Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Vallpojken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem samman,
—
sade en röst. —
De gå i min
skog, tror jag, och där fa de vara till dagningen.
Du kan få ligga på skullen, spelevink, så sänder
jag bud till din husbon’.
Mårten stammade ett tack, plockade höet
ner i säcken igen, knöt till och var åter i sadeln.
Ett nytt silkepapper fick han, men kunde inte
följa valsmusiken mera, utan spelade för trollen,
grät och jublade i ett andedrag. Molnet, som
liknade fattiggården, reste sig allt högre, och nu
var det så högt, att stjärnan kunde glida in som
en klocka under stapelns tak, och alla mörka
fönster öppnades. Portarna slogos upp, och det
hela blef till ett slott. Mårten red in på gården,
och alla de gamla voro nere och hälsade honom
välkommen hem. Hvar och en af dem fick en
hötapp, och strax blef det guld, för nu hade
Mårten själf blifvit troll, det kände han.
—
Du kan inte följa mig, tror jag? —
sade
den gamle och sänkte sin stråke.
Man troppade ut, och ladan skulle stängas.
De fingo nattherbärge uppe på skullen, Mårten
och spelemannen. Bleka strimmor föllo in öfver
hö och doftande klöfver — — —
Den gamle kunde inte sofva genast, han
låg och pratade och berättade på sitt hackiga
och underliga sätt med näsan i vädret. Han
t)
17
N. W. Luttdh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
