Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Jord och blomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
l
Då släppte Mårten sitt tag, knäppte hän-
derna kring harmonikan och började sakta att
spela, inte vals eller danser, utan lek och osty-
rig flykt, som kunde locka ut. Det jublade,
snyftade och bevekte i barnslig gråt, föll och
steg som suset i lindarna.
Och då var det, som hade ringen vidgats
för den gråe mannen. Han gick allt långsam-
mare, allt mera böjd, såg inte oxarna mera,
bara jorden, stoftet, där vinden lekte och stråna
sopades bort. Lindarnas sus blef till något
helt annat än rassel i husbondens lada. I hans
skumma sinne blef det till andedrag, djupa,
lugna andedrag af människor, som sofva.
Bojan brast, och han famlade, fick gossens
hand i sin och fördes sakta ut. Allt löstes
upp för honom, och han gick som en blind,
medan tårarna runno öfver de gråa kinderna.
Barn och gummor, som samlats rundt om,
kommo efter med hans träskor, och snart satt
han på halmen i sin fållbänk och fick mjölk
och bröd, sörplade och tuggade, allt medan
tårarna runno. Så sjönk han ner och föll snart i
djup och befriande sömn, sof så lugnt och lyckligt
som ingen annan i gården.
Mårten drog det trasiga täcket öfver ho-
nom och gick ut för att kika till de andra i
25
JM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
