Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Jord och blomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
burarna. För alla hade han toner eller några
roliga infall. Den mörka lilla gumman, som
dag efter dag satt och plockade stickor
och strån ur väggen för att i en stor stack
borta i vrån dölja något, lyste upp och glömde
marterna, ja, hon smekte öfver fönstrets galler
—
det var liksom spelade hon, tyckte Mårten.
Och den bleke ynglingen som skred fram och
tillbaka och sjöng ur en psalmbok, entonigt
och med slocknade ögon, lät boken sjunka.
Sist gick Mårten upp till fattighjonen på
andra våningen. De sutto vid långbordet, hade
rullat ner för fönsterna —
solen sjönk öfver
myren. De skuro sitt bröd och åto, mätte
mjölken i muggarna, så att alla skulle ha lika.
Solen var nu så långt nere, att dess strå-
lar kunde leta sig fram mellan gardiner och
fönsterkarmar och stiga öfver långbordet, där
händerna sakta rörde sig.
När Mårten kom in i denna stora, skumma
kammare, såg han bara alla händerna i strim-
det var, som fanns där endast händer
man
därinne, händer likt vissna löf, där alla ådrorna
lyste, eller som seniga rötter, envist gripande
—
hvita händer, trötta, famlande kring brödet.
Och där var en hand, mager och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
