Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Jord och blomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»
I
—
men flickebarnet
— — —
ord!
Dörren slog häftigt igen, och det blef mörkt
kring kaprifoliumslingan.
Irmelin reste sig och grep kring Mårtens
inte ett ord
arm:
—
Du känner skogen och alla vägarna! —
hviskade hon andlöst. —
För mig bort härifrån,
och låt oss rymma!
—
Jag ska spela för dig! —
sade Mårten
tvekande och smekte henne tafatt.
—
Nej, nej, rymma långt bort!
Hon slog nu armarna om hans hals, men
han slet sig lös, vände sig och famlade efter
kaprifolieslingan.
Han tänkte på fattiggården: Om han rymde,
skulle man inte kunna få oxdrängen in om
kvällarna utan att först ha slagit omkull honom
och tvingat med hugg och slag. Han tänkte på
alla, som väntade bakom fönster och galler,
tänkte på händerna och stjärnan öfver myren.
Och allt detta steg för honom, som suset i
lindarna hemma.
—
Nej, inte rymma, de’ ä’ inte nojs, för
de ta oss ändå! —
sade han och tilläde be-
vekande: —
ja ska spela för dej!
—
Nej, jag vill gå, jag vill gå!
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
