Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Gullkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l
ii
Klyngan i strömmen dräptes, och karlarna
därute togo ställning på klippan och riktade
sina spjut mot hvar stock, som ville köra fast
och samla nya klyngor. Hela viken fylldes;
det var ett muller och sorl, kedjorna slamrade,
och i dödvattnet mellan stockarna lekte solupp-
gången som med lågor och blanka vapen.
Irmelin satte sig och väntade på stranden,
höll knytet i båda händerna och löste upp det.
Det var
gullkronan och en stor bit bröd.
Hon hade vandrat hela natten, irrat i skog,
där skuggor skrämde, sprungit, sprungit öfver
månljusa fält, nått en strand och lyssnat till
vågornas sång och sorlande. Hon hade gått i
månljuset, gripits af allt det underbara och satt
kronan på sitt hufvud. Långt ut i världen ville
hon gå, dansa i byarna och själf förtjäna sitt
bröd, vandra genom gröna skogar, Silfver-
dräkten med stjärnorna hade hon lämnat kvar
i tältet, och hennes kjortel var
grå och trasig,
tröjan utan knappar. Men kronan lyste, och
hon hade speglat sig i svallet och gölarna.
Och medan hon gått längs stranden, där
dagen stigit öfver susande björk och al, hade
det med ens stått klart för henne, att kronan
kunde hon inte taga, det var fars krona, den
hade han vårdat länge. Ja, den var ju också
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
