Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Gullkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,,
43
ett minne från den stora cirkusen och balletten,
som han talat så mycket om. Hon måste
vända tillbaka och lämna honom kronan, sticka
in den i tältet och sedan gå, inte träffa honom,
bara skynda bort ...
Hon skydde honom, tänkte på mor, som
han aldrig brytt sig mycket om, mor, som dog
ung, och som Irmelin knappast kunde minnas.
Hon skydde honom och dyn, som han låg i.
Men själf hade hon vuxit som den höga, blåa
Myosotis ur kärret. Träcken, förruttnelsen, som
ständigt omgifvit henne, hade inte grumlat hennes
blåa ögon -—
hon hade vuxit mycket vackrare
än mången syster i skogen.
Nu satt hon på stranden och lekte med sin
krona; den var inte så tung, men
lyste som
äkta guld och hade turkos-blåa stenar i ringen.
Hon polerade den med snibben af sin trasiga
kjortel, andades på den och strök länge och
smekande, tänkte på Mårten, som lofvat spela
för henne. Kanske var det mest för Mårtens
skull, som hon nu ville hem igen! Hon skulle
dansa en enda gång till med kronan och låta
Mårten se.
Så lade hon in den och grep efter brödet,
ty hon var hungrig.
Leken där ute blef allt vildare: stockarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
