Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Gullkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
a
Ill
marna, svepte in sig. Aldrig hade hon dansat
så i tält eller kammare, detta var hennes eget,
det kände hon, det sväfvade som hennes egen
andedräkt, bar öfver gräs och blommor.
Forsen tonade högre och strömmen, ked-
jornas rassel kom allt närmare, rösterna stojade
och svuro —
hon bara dansade. Skuggor reste
sig i töcken, de brottades och ropade, och
yxhugg klungo, men hon hörde inte larm och
stoj mera, dansade och satte kronan fastare
öfver sin panna.
Vinden växte, och den sista skuggan gled
bort öfver hennes axlar. Hon dansade i sol
öfver ängen, och rundt om stodo flottkarlarna
och stirrade som inför ett varsel.
—
Krona har hon!
—
Akta er för rået!
—
Nå, det är väl ljusan dag!
Irmelin såg dem nu och lät armarna sjunka.
Så log hon:
—
Jag bara leker —
sade hon frimodigt.
—
Jag skulle bada och plocka blommor, men
dansade i stället.
—
Nå, det är ju flickan, som ska följa
med öfver sjön! —
sade långholmaren.
—
Det är hon, som dansar på cirkus.
—
Bättre här på ängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
