Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Gullkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
45
kläderna falla —
jungfrubarnet. Hon löste sitt
hår och gick ut på den våta ängsmarken, där
dimmorna ännu jagades. Så kom hon att tänka
på kronan. Inte kunde den lämnas kvar! Hon
gick tillbaka, tog åter fram sitt knyte och satte
kronan på hufvudet sakta och med ett djupt
andedrag, som lät solljuset smeka och hvila
öfver axlar och späda bröst. Guld och hvitt
var leken, och så gaf hon sig ut, värjde och
böjde sig, som hade björkens grenar ännu sökt
hålla henne fast. Hon dansade kring blom-
mande tufvor, trampade inte, bröt inte, ville
bara smekas af sol och dagg. Hon flydde för
ett jagande töcken, men gaf sig slutligen och
sveptes in. Det var som i hvita, oändliga
tempel och salar, och alla ljud stego högre och
klarare: strömmens sorl och fallet, kedjornas
slammer, ropen och suset i gröna träd. Det
fyllde hennes öppna barnasinne, och så föll hon
på knä vid ensliga blomstertufvor, lutade sig
öfver, smekte och kände daggens pärlor falla.
Skulle det snart fly allt detta hvita, ja, det
blåste och hvirflade redan!
Hon reste sig och skyndade åt samma håll
som dimmorna, greps åter af yran och dansade
in i hvita rymder, som vaggade och lekte.
Högt höll hon hufvudet och svängde sakta ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
