Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Gullkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andedrag steg som en liten hymn, då hon lyfte
sina händer till bön eller för att strö osynliga
blommor kring sig. Allt det, som älfvorna lärt
henne, steg och sväfvade. Det var kronan,
som skulle bäras, björkarnas grenar, som inte
skulle brytas, blomstertufvorna inte trampas —
dimmans lek med färg och toner, allt skulle
famnas och förklaras.
Mårten och karlarna stodo tysta och glömde
timmerflotten, som sakta dref in i viken. Mårten
började spela, och då log hon och ville följa
honom, men han slutade snart, ty läpparna
brände och voro
såriga, så mycket hade han
spelat i dag.
—
Ut med ankaret, vi sätta oss fast i
näckrosorna! —
ropade en af karlarna och för-
trollningen bröts.
Det var inte kyrkans spegling, som lyste
i viken, utan idel hvita näckrosor, en
flytande
ö lika stor som hela timmerflotten.
i
Vi fördärfva alla blommorna I —
kla
gade Irmelin.
—
Vi springa ut och plocka! —
svarade
Mårten.
Det susade, då flotten gick öfver. Blad
och stjälkar ringlade mellan stockarna, glittrade
5i
f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
