Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Gullkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
h
}
i
f
—
Ja, far, —
sade hon bara och sökte
nu
taga kronan af sig, —
far är ju sjuk så ofta!
—
Och vet du, att jag skall till stan i
skola? —
ropade Mårten jublande och hjälpte kar-
larne med vindspelet.
—
Ska du? —
sade Irmelin.
—
Ja, jag spelade i kväll för oxdrängen
och ledde honom in, och då var där några
herrar, som
gömt sig bakom brunnen och hört
allt. Där var en, som själf spelar, en mycket
stor herre, och han gaf mig en
silfverpeng och
sa, att han skulle tala med föreståndaren och
prästen och andra, ja, prästen var själf med,
och de skulle sända mig till stan och storskola,
och så skulle jag spela, du, spela, spela
Han grät nästan, släppte vefstången, le-
tade i sina fickor och höll nu
upp sitt lilla
munspel.
Karlarna skrattade, slamrade med kedjorna,
och kring hela flotten lyste nu en solnedgång,
som hvirflade i rödt och guld.
Irmelin log och höjde åter armarna, men
inte för att taga kronan af: hon dansade och
fotterna ströko lätt öfver de grofva plankorna.
Karlarna samlade sig kring vindspelet, och
Mårten klättrade upp emellan dem för att se.
Hon dansade, bar hufvudet högt, och hvarje
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
