Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Gullkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
l
53
ggggll2§|gjjj$|
larne hissades ned under skämt och stoj, grofva
rockärmar torkade hennes fotter, strumporna
drogos på och skorna,
tack!
Nu skulle hon ha
De lade blommorna i ekan, och Mårten
rodde. Så stego de ut i sin båt med det stora
järnankaret, som släpade kedjan efter. Vid
stranden togs ett sista farväl, och Irmelin såg
till, att de inte gjorde fast vid de hvita små
björkarna, utan valdes en stor och präktig
fura.
Så togo de vägen upp mot byn. Mårten
hade nog att göra med alla de ormande näck-
rosorna, och Irmelin hade sina blåa myosotis
och bar ännu kronan på hufvudet.
—
Tänk, att du är så vig, mycket styf-
vare än akrobaten! —
sade Irmelin.
—
Kan du inte också gå på händer och
göra konster, du, som är vid cirkus? —
frå-
gade Mårten.
—
Nej, jag vet inte, men far vill det alls
inte! Han blir så ond och otäck, när jag för-
söker!
—
Du dansar bra du! Det vore skojigt,
om du också kunde komma till stan.
—
Nej, jag får nog inte, —
sade Irmelin,
som redan glömt sina rymningsplaner. —
Far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
