Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Längtan ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•I
ett tomrum, som skilde honom från alla de
andra, det växte, detta tomma rum, blef som
en mörk och blå rymd, där lågorna sakta
susade. Då brast det ut, och han föll samman
och grät, så att alla grepos. Och läraren kom
bort, skygg och tvekande:
—
Ja, du skall gråta ut, bara gråta ut,
och sedan söka närma dig kamraterna, inte
vara så ensam, utan gå med dem och läsa
med dem! Du hör ju inte till de goda huf-
vudena, men hjärtat kan nog bli bra, och jag
har alltid tyckt om
dig, fast du ständigt fått
så dåliga sedebetyg. Nu kan du flytta dig ett
steg upp och sätta dig på din väns plats, så
kommer du lite närmare de andra!
Mårten såg upp och skakade på hufvudet.
Ögonen voro så fulla af tårar, att alla afstånd
tycktes blifva större för honom, han tyckte att
tomrummet mellan honom och kamraterna stän-
digt växte, och rymden fick glans som af stjärnor,
—
Jag vill hem, hem! —
snyftade han, och
de trotsiga vingarna höjde sig öfver den veka
munnen.
—
Kanske bäst så, —
sade läraren och
gick sakta bort. —
Du kan blifva en
god ar-
betare. Och du har ju din gåfva, spelar rik-
tigt bra, har jag hört.
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
