Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ödesringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—
Nej, Elvira, —
sade Irmelin och reste
sig också, —
nej, du har talat sanning! Jag
gör inte rätt i att smita i kväll, vet inte, hvad
som kom på mig, när jag begärde permission.
Nu tar jag ändå baletten. Så blir du fri!
Irmelin tog sin hvita boa, smålog och
lindade den sakta om halsen på Elvira.
—
Nu är det väl bra igen? —
fortfor hon
lekfullt.
Elvira ville slita sig lös, men Irmelin höll
boan om halsen på henne, och pänslade henne
lekfullt med snibben.
—
Ja, du vet, att jag bara pratar! —
hvi-
skade Elvira förvirrad. —
Inte menar
jag något
ondt, och alltid har jag tyckt om
dig, barn,
mera än du tror, så nu ska vi inte tala om det
mera, och det blir du som får gå hem i kväll.
Hon gjorde sig lös och gick hastigt.
Sorlet steg i salarna och drunknade i nästa
ögonblick i en flod, som
sjöng och brusade
från cirkus, där manegen sänktes, och fallet
störtade öfver. Röken från de bengaliska el-
darna vältrade fram genom ryttargången och
man skrek och ville stänga dörrarna.
Artisterna skyndade till sina klädloger, men
de lofvade först Irmelin att komma i kväll, det
var
ju hennes afton. Martini, som inte hade
11
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
