Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ödesringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI
outsäglig, toner, fjärran melodier och så ert.
mörk och svindlande väg.
—
Saknar ni inte
spelade ju i kväll.
—
Ja, jag spelar, —
svarade han.
—
Jag förstår det kanske inte, —
sade
hon, —
men ni lider, det såg jag, när ni hade
hufvudet i den där snurran
som en krona —
krona? Den har jag ännu kvar.
—
Det tror jag. Har ni den med i
nå, ja, ni
det var
—
kommer ni ihåg min
baletten?
—
Nej, hemma, —
svarade hon och fortfor
häftigt: -
Jag hatar den där stora ringen och
allt det — — —
De gingo länge tysta i snöfallet.
—
Se, nu äro vi framme I Här bo vi.
Det var ett litet och tvåvånings hörnhus.
Ett par af fönsterna vette mot den ganska
trafikerade gatan, men
porten låg mot en smal
och krokig gränd, där det endast fanns en enda
rad af hus, låga envånings, tegeltäckta och med
luckor för fönsterna. Midt emot var där ett rödt
plank, och höga trän sträckte grenarne öfver.
Snön sopade in.
De halkade öfver stenarna och nådde porten.
97
N. W. Lundh. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
