Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ödesringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B
i
|1
gjggggg
Så gingo de upp för en
skranglig trappa, och
högst uppe flämtade eldsken.
Martini såg en
skugga: det var som en
liten puckelrygg, som satt och blåste och lekte
med ljus i många flaskor. Men när han trädde
in i rummet, var det så vänligt och hemma,
brasan brann, och grenarne utanför lyste hvita
i snöfallet, som smekte alla rutorna. I vrån
hängde kransar, stora, vissna blomsterkvastar,
och rummet var fylldt af dofter. Där funnos
en mängd små ting, som lyste och glittrade i
eldskenet: silfverkulor, kastanjetter, myntringar,
och högt uppe stod Irmelins gullkrona —
han
kände genast igen den på de turkosblåa ste-
narna i ringen.
Irmelin gick ut för att ordna något, och
nu kom gumman in, tryckte hans hand och
välkomnade. Hön hade hört talas om honom,
och här skulle han känna sig riktigt hemma!
Hon rörde sig som en nätt liten docka,
nickade, pratade och kratsade i elden.
—
Vi trifs så bra i det här rummet! —
sade hon. —
Inga grannar, som kika midt emot,
och träden ta en riktigt i famn. Det är ka-
stanjer, och de blomma så grant om vårarna,
ska han tro! Nog är det hospital bakom planket,
ja, och hospitalets trädgård, men de ha bara
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
