Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ödesringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ———————
——-ppagi-,_.
.
99
de tysta där, sa det stör inte det bitterstä.
Och gränden! Ja, man
flyttade bort bara för
tosingarnas skull, och så tyckte myndigheterna,
att husraden kunde vara bra nog för skrifna
kvinnor och sådant där. Ja, de kommo hit alla,
men drefvos snart allt längre in i gränden.
Det här huset fick jag för en
riktig spottstyfver,
och de två närmaste äro utrymda och tysta, så
jag kan då alls inte klaga. Vi ha så lugnt här,
och polisen står utanför mest hela natten. Alla,
som ska in i gränden, smyga så snällt, det är bra
lustigt att se, kan han tro. Se n bulta de ju
och slå på dörrar och luckor därborta, men
det hörs inte hit så mycket, och man blir snart
van vid det. Mitt gamla ur stör en mycket mera.
Hon reste sig, sköt sakta dörren till och
fortfor:
—
Här hos mig känna de sig alltid lite
hemma, flickorna, och hvar gång vi ha säll-
skåpet här, komma de genast hit och få rummen
—
Elvira har sitt åt gatan. Ja, jag har ju själf
varit vid cirkus och vet, hur det käns att gå
från hus till hus och inte ha hem eller kunna
få ett rum, bara för att man dansar för alla.
Och därför gör jag allt för flickorna, så att de
ska känna sig lite hemma, det gör jag. Irmelin
passar inte alls för cirkus, och kan jag bara få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
