Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Strängarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därute. Martini hade aldrig kunnat förmå sig
att skrifva till honom.
Saltvagnarna körde och sorlade, strängarna
lyste, och nebulosan fick form och lif i töcken,
som jagades bort.
Flykting hade han varit, dragit från by
till by med vagnar och resenärer, men i en-
samma nätter hade så de hvita makterna stigit och
gifvit honom en värld af längtan och drömmar.
Han hade spelat i tält, i krogar, men kunde
inte öppna sin värld, och de, som hade kreatur
på marknad och gård, skrattade bara åt honom.
Fiolen lades undan, glömdes under många år.
Ensamheten gaf toner nog. God akrobat hade
han emellertid blifvit, hade lärt sig att hjula,
ringla och prata, när det föll honom in. En
gammal clown hade lärt honom konsterna, hjälpt
honom att rulla sig samman, och låtit honom
dingla, tills lederna mjuknat, så att han kunde
rulla som ett klot. Och en dag ställde han
sig på hufvudet i skålen, drack en pilsner och
spelade lustiga låtar. Då vann han publiken helt.
Han hade drömt om trollens krona, känt den
som ville
fe
som en
ring om pannan, en
ring,
spränga hufvudet sönder. Och under nätterna
kunde han vakna och gripa omkring sig efter
alla de gråa. Så hade han öfvermannats, förts
l°5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
