Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Strängarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fof
ända till vansinne. Men åter hade dagen stigit
med Psychen i hans drömmar, och han glömde
smärta och blödande sår för alla tysta melodier,
som lockade.
Nu gick han här under de sorlande vagnarna:
Saltet, skulle det inte spridas öfver ofruktbara,
öde marker, genomtränga allt, lösas och stiga
i sol? Skulle det inte bära nya öden, stiga
med nya världar?
Han stannade plötsligt.
Där reste sig i dimman en skugga, väldig
och mörk,, och dit in körde alla vagnarna.
Ingen människa, syntes till, men det mullrade,
hven, och röken hvirflade öfver.
Han bäfvade, fylldes af en
oförklarlig fruktan.
Ännu ville han inte möta det där spöklika,
som tycktes sluka allt. Inte ensam, inte i
kväll, inte i kväll!
Han vände hastigt om, gick med snabba
och ändå villrådiga steg.
Det blåste, och dimman lyfte allt mera.
Stadens ljus började blinka, och storkyrkans
torn, som inte mera hade ett rum däruppe, men
en dubbelt högre spets, lyste med urets öga.
Lossningsmaskinema slamrade, och kranarna
svängdes öfver pråmar och skepp. Han gick
förbi och var snart inne i gatornas vimmel.
106
p
i»-
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
