Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Strängarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—
Ja, lutan, —
svarade han. —
Men den
har jag i cirkus, du vet — — —
Han kraxade, blef förlägen och kunde
inte finna ord, så snart han blifvit ensam med
henne.
—
Kom, sätt dig här! —
sade hon och
räckte honom åter handen.
Han smekte den och lade sitt hufvud
i hennes knä. Så talade han, men kunde inte
bära allt, som lyste för honom, orden kommo
som öfverflödande blom, klängde och bröto ofta
ner hvarandra —
det var som ville jordens
kraft stiga och brytas i ett ögonblick. Han talade
utan att kraxa och gaf sig helt, berusad af våren.
—
Se, lifvet har blifvit toner och sång för
mig, —
sade han och smekte öfver hennes
händer. —
Och har jag varit fånge, så har
gallret i mitt gråa fängelse varit de vackraste
strängar, där ljuset mött min längtan, strålat
öfver mig. Utanför såg jag mitt land: myren
med ensliga vägar och så en stjärna i nätterna.
Jag drömde, och drömmen blef ljus, tog gestalt
och sväfvade öfver landet. Och jag ser det i
vår nu och hör träden susa alldeles som lin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
