Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Strängarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
så länge den stjärnan lyser, vill jag tro på
drömmen, spela för alla de, som sitta böjda
längst inne i vrårna, hungrande och törstande.
Och jag vill tro, att vissna löf kunna blifva till
blom — — —
Han mötte hennes blick. Hon bara log
mot honom.
B
u
Då grep han hårdt kring hennes händer
och trodde sig se, att hon väntade, men
fylldes af tvifvel och myllrande oro, som för-
lamade honom och tog bort alla ord. Hon
skrämdes nästan, det såg han. Och starkare
än någonsin förr kände han sig höra till allt
det, som hvirflar omkring och aldrig far vrå
eller hem i världen. Drömmen, var den
annat än sten vid ödsliga vägen, en bild med
lyfta armar, som ingen människa såg.
Han kunde inte tala i detta ögonblick, han
längtade nu efter den skugga, dit saltvagnarna
dragits, skuggan, som först hade skrämt honom.
Bryta sig ut? Nej, alla öde år voro som länkar,
kedja, black om foten. Och den stjärna, som
stigit för honom, inte kunde den gripas och
tagas ned! Och ändå. Om han kunde bryta
sig ut, spränga boja och galler — — —
nej,
han kände det redan som krossadt glas under
fotterna. Han kände, att alla de gråa myllrade
fl
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
