Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En hvirfvelvind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
filll
Ängen ägde hon. Den hade följt henne
som en dröm i städernas rök och kamrar. Allt
hade sorlat så vackert i dess hvita morgonland.
Och nu kände hon, att slöjorna lyfte och
flögo bort som med silfvervingar. Men hon kände
sig ensam.
Vägar och stigar, där älfvorna lekt,
lågo nu framfor henne i klaraste ljus. Klangen,
som hon hört, skrämde nästan, det var som
kedjors rassel Men hon längtade inte
efter lekarna mera, längtade efter någon, som
kunde visa henne vägen, och något, som hon
själf kunde leda och bära fram.
I nästa ögonblick stod det klart för henne,
att hon älskade. Hennes läppar rördes, men
ännu var det som en sluten knopp i väntan på
dagg och värme. Hon hviskade något, hörde det
knappast själf, det var kanske bara suset i träden.
Hon reste sig hälft. Skulle inte Martini
komma? Talade han inte om det i går? Och
hon, som ännu låg! Hon lekte med händerna
öfver täcket.
Nej, han hade varit så mörk. Han ville
aldrig komma. Och inte kunde han förstå hennes
längtan. Aldrig skulle hon säga det — — —
nu kom där — — —
nej, det var buller, från
gatan bara. Hon ville inte drömma. Inte var
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
