Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En hvirfvelvind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
I
j
M
i
133
—
Låt oss rida lugnt, gärna för mig! Du
behöfver nog hvila, ser
jag.
De redo länge tysta utmed en
pilerad,
där många stubbar redan blommade och buro
gyllene fransar.
—
Att de bara kunna slå ut, alla dessa
huggna träd, det
begriper jag rakt inte! —
sade Elvira och sökte bryta tystnaden.
Irmelin bet läpparna samman. Ännu en
våg af dödlig ångest steg i hennes hjärta,
och hon tyckte sig höra hofvar dåna efter
på vägen. Så satte hon fart, och Elvira följde
motvilligt.
—
Jag vänder om, —
sade Elvira.
—
Nej, jag vill inte rida ensam! —svarade
Irmelin. —
Låt oss
byta hästar!
—
Kör till!
De bytte, och åter var Irmelin före, och
spöet hven.
—
Du är galen.
—
Kan du inte följa nu?
—
Jo, det ska du allt få se! Jag ska
knäppa dig, fjolla!
Ridten brusade.
Det var dis öfver slätten, men blåste snart,
och de krokiga, stympade pilträden tycktes
röra sig och följa i spridda skaror. De tycktes
II
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
