Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En hvirfvelvind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■H
1
4
I
i
i
■
II
huka sig ned och lura vid vägskälen, slogo
med blommande piskor och förföljde mil efter
mil. Slutligen blefvo åkrarne färre, och ljungen
tog vid, öde och utan gräns i diset, som
svepte i grått och grått. Det yttersta pile-
trädet låg framstupa öfver en märgelgraf och
tycktes vrida sig i skräck inför spegelbilden.
Stenarna slogo ut och bröto spegeln sönder —
Längre, längre jagade de, lämnade väg
och stig och styrde på löddriga hästar ut mot
heden. Irmelin först.
—
Se, hafvet därborta, strimman! —
fläm-
tade Elvira. —
Nu kan vi snart inte komma längre.
Irmelin såg och höll in sin häst.
—
Ja, ja, vi kan inte komma längre, så
låt oss vända nu! —
sade hon beslutsamt och
bleknade.
De vände och redo länge tysta.
—
Det blir nog snö, —
sade Elvira. —
Skönt att komma hem och värma sig! Säg,
har du sett mr Wardour, som kom i går med
lejonen, de präktigaste djur jag sett. I morgon
uppträder han, och i kväll ska vi ha fäst för
honom. Blir du med?
—
Ja, jag kommer.
—
Verkligen! Du tänker kanske hoppa
genom kransar för honom? —
kom det spefullt.
II
134
IH 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
