Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En hvirfvelvind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
♦
I
I
j
135
—
Nej, du, jag har ett nytt nummer.
—
Du, har du — — —
—
Ja, du ska fa se. Minns du den där
dräkten, den med de skära trikåerna, som du
visade mig i den franska journalen? Jag skrifver
till Paris och får en sådan. Direktören har
själf bedt mig, och han betalar gärna. Jag
far, hvad jag vill, ser du! Och sedan
—
Bara de inte spricka, när du faller af!
—
Bara inte du spricker! —
skrattade
Irmelin.
De redo ut på hedmark igen. Framför
dem lågo skogsband likt stelnade vågor i allt
det gråa. Det började att snöa, och de satte
allt starkare fart.
De togo en
lång omväg, fingo lite mat
och vatten i en
bondgård och nådde staden
först i skymningen.
Elvira höll in i ett slag, tog upp en liten
spegel och pudervippan för att putsa sig,
innan hon red in på gatorna.
—
Skynda på! —
sade Irmelin och väntade.
—
Kan du inte vänta nu, så bli vi inte
goda vänner, vi!
Irmelin slog med spöet:
—
Jag hatar dig! —
bröt hon ut med
flickaktig och glittrande vrede. —
Hör du, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
