Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ljus och skugga (1898 och 1899)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOI
»O, giv mig tusen tungors ljud
Att sjunga Jesu nåd,
Hans härlighet som konung. Gud,
Hans underbara råd».
Erfarenheterna under dessa dagar i Lucknow voro
både ljuva och bittra. De voro ljuva till följd av det
hjärtliga mottagande hon rönte av så många, från vilka
hon så länge varit skild. Ofta var hälsningen denna:
>>Så frisk du ser ut!» Under det hennes vänner
förundrades över att hennes hälsa blivit underbart förbättrad,
fröjdades de också med henne över att kunna skönja
Guds hand härvidlag och över att se, huru han vårdat sig
om sin tjänarinna i stor kärlek och barmhärtighet. Bland
dem hon här sammanträffade med var pastor I. B. Meyer,
och de samtal, som fördes dem emellan, voro för dem båda
särdeles värdefulla.
Det kan ju ej förvåna oss, om några drogo sig för att
träda i närmare beröring med den, som så många år varit
»ute i camp», angripen av en så fruktansvärd sjukdom.
Mary Reed ansåg själv detta vara mycket naturligt
och var nu som alltid ytterst noggrann med att sörja
för deras säkerhet, med vilka hon var mest tillsamman.
Men i sanning en bitter droppe i hennes
lidandesbägare var, att fyra läkaremissionärer förklarade, att
den sjukdom, varav hon så länge lidit, ej alls vore
spetälska. De hade olika åsikter om den verkliga arten av
det lidande, som nio år förut drivit denna modiga kvinna
i landsflykt, men de gåvo ganska tydligt uttryck åt sina
tvivel om att det någonsin varit denna förfärliga
sjukdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
