Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Masskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hälsningar och samtal. Se på ådernätet i en innantill
blottlagd gata i en storstad eller rent af i luften,
analysera köksdepartemanget i ett modernt första
klassens hotell, ja vänd bara ut och in på en nutida
gentlemans västfickor, så skall man få
häpnadsväckande bevis på hvad vi allt behöfva. Och
detta är ingen ironi — allena. Det är till stor del
verkligen så menadt. Existensminimum är för oss
oändligt höjdt. Vi lefva i en så ytterst komplicerad
rapport med omgifningen, att vi behöfva alla möjliga
föranstaltningar bara för att nätt och jämnt undgå
att uppslitas af friktionen.
Det kan nu inte nog förvåna mig, att mången
civilisationens martyr i alla dessa linor, trådar, hjul,
trissor och burkar, dessa tumskrufvar på naturen,
hvarmed vi afpina den medlen för en existens, som
icke längre på långt håll bär naturens egen prägel,
kan vara nog naiv att se — positiva lyckomedel.
Vi blifva kantänka lyckliga per hiss,
centraluppvärmning, vacuum cleaner, automat och
kinematograf! Vi äro så mycket lyckligare än våra
fäder som ett elektriskt tåg öfverträffar en
skjutskamp i hastighet. Tänk hur mycket lyckligare det
är att vara närsynt och att därmed ha anledning
att bära pincenez än att ha en normalt brytande
ögonlins, som gör dubbeltjusaren omotiverad. Eller
att bli sotig i ansiktet, så snart man en stund varit
ute i en fabriksstad, då det finns så härliga
tvålsorter att göra sig ren med — hur mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
