Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Masskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mödosamt lära sig, nu är förvandladt till
maskinarbete. Arbetet blir sålunda alltmer objektiveradt.»
»Men viktigare än allt annat torde vara, att
den kapitalistiska produktionsformen icke mera gör
arbetaren intresserad i sin verksamhets ekonomiska
resultat. Han utöfvar alltså icke mera sitt yrke
utan sin arbetsgifvares. På detta sätt får arbetaren
afsmak för sitt arbete o. s. v.»
Vi kunna tillägga: och intresse egentligen blott
för hvad det inbringar honom själf, för betalningen.
Arbetstiden blir ett nödvändigt ondt, och hvad det
själlösa skötandet af maskinerna lämnar arbetaren
öfrigt af andligt lif kommer att flyta i en ström,
parallell med hans arbete. Detta är en
personlighetsklyfning det också.
Arbetet löses alltmer från sammanhanget med
den arbetandes personliga lif och intresserar
egentligen blott för hvad det afkastar. Härigenom blir det
med nödvändighet intresselöst och tråkigt. Det blir
ett hjul, som måste surra, om icke själfva existensens
maskineri skall stanna af, det blir andefattig
mekanik, det blir själlöshet. »Den, som någon gång rest
genom en industritrakt af rätta sorten», säger
Leopold Ziegler i sitt arbete om kulturens väsen, »skall
icke kunna värja sig för en rysning.
Industriarbetarens lif förflyter i en fasaväckande enformighet,
hemfallet som det är åt mekanismen. Den moderne
arbetarens mänskliga urartning bevisar, att
mekanismens exklusivitet är något, som icke passar för
en människa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
