Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Masskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än att icke våga se fakta rätt i ansiktet. Och
ingenting stöter mera tillbaka än en flack och ljugande
optimism. Den, som inte djupt och smärtsamt
känner nutidslifvets exceptionella svårighet och brist
på verklig lycka, är ingen vaken modern människa.
Ej heller en framåtskridandets människa, ty hur
skall den kunna vara med om att afhjälpa nöd och
brist, som just ingen nöd och brist ser?
Den enskilda människan står icke längre i
samma ställning till lifvet och dess problem som förr.
Den förmedling, som minskade stötarnas
våldsamhet, börjar falla bort i stor utsträckning. Denna
förmedling utgjordes af samhällsformer med en
mystiskt personlig prägel öfver sig, hvilka skyddande
omslöto den enskilde, bestämde mål och väg för
honom, ja icke litet fritogo honom från mödan att
tänka och besluta själf. Hvad betydde icke
familj, stat och kyrka i denna riktning? Huru
mycken tanklöshet och sorglöshet möjliggjorde de icke?
Och detta till och med på det personliga lifvets
allra innersta områden, där sanningen
öfverbringades från kyrkans och den teologisk-metafysiska
spekulationens lärobyggnader, sedlig upprättelse och
frälsning härflöto från yttre historiska fakta och lag,
sed och tradition uppdrogo linier för handlandet, som
nästan gjorde det till en konst att urspåra.
Hur det än ser ut på ytan och hur angelägna
vi än många gånger kunna vara att öfvertyga oss
själfva och andra därom, att lifvets anda ännu är
kvar i de gamla samhällsformerna, i verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
