Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Masskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckas sådana bemödanden blott klent. De lyckas
knappast bättre till höger än till vänster.
Nej, lifvet går allt mindre för sig på det
gamla sättet — med hjälp af yttre stöd och gångstolar,
under tanklöshet och sorglöshet. Allt klarare ter
sig nödvändigheten af en personlig insats och att
ställa sig direkt och oförmedladt mot sitt öde.
Sanningen måste bli vår egen erfarenhets barn med vår
tanke och det goda något, hvars kraft pröfvas på
dess duglighet att omgestalta vårt eget läge. Vi
kunna knappast nöja oss med någon annan
ställföreträdare än — oss själfva. Det finnes icke längre
någon, som kan tänka, handla eller lida för oss.
»Din sorg är din, och du skall bära henne». Din
är också tanken, att du skall tänka den, och
handlingen, att du skall stå för den.
Men visserligen krymper människohjärtat ihop
af ångest inför den personliga afgörelsens bjudande
nödvändighet och söker efter en utväg att komma
undan den. Den vanligaste utvägen åt detta håll
är att täcka sig med andra enskilda människors
omdöme och exempel. Vi ställa oss vida mera
och långt hellre under den s. k. upplysta allmänna
opinionens kollektivistiska förmynderskap än under
samhällets organiska. Detta är för öfrigt helt
naturligt, då ett organiskt samhälle, d. v. s. ett
verkligt samhälle, knappast för oss längre existerar
såsom en aktualitet. Hvad som ännu har utseende af
ren samhällelighet är i själfva verket redan
genomsyradt af kollektivism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
