Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Masskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Motställningen blir alltmer förenklad och
markerad, i det att lederna reduceras till två, som
strängt utesluta hvarandra. De heta ytterst
förnuft och förnuftslöshet. Finnes det ett sådant
förnuft i tillvaron, hvarpå kan hvila en sanning, som
har något ljus i sig? Eller finnes det icke? Det
visar sig för hvar dag tydligare, hur naturalismen
i sin rent positivistiska gestalt, där faktum helt
träder i begreppets ställe och tillfälligheten i
nödvändighetens, utvecklar sig till typiskt uttryck för den
senare ståndpunkten, där vetandet uppträder såsom
ett slags intellektuellt inregistreringsinstrument
utan egentligt förnuft och egentlig sanning.
Vi böra göra oss reda för hvad denna rena
tillfällighet och fakticitet betyda för människan själf
eller för deras subjektiva och psykologiska betydelse.
Vi böra heller icke sky att gå fram till ett starkt
uttryck, om mildare visa sig vara otillräckliga.
Inkommer en genomförd naturalism i
utprägladt positivistisk form — den form, med hvilken
vi numera egentligen ha att skaffa —, betyder
detta aldrig någonsin en ståndpunkt, där människan
slår sig till ro och som hon åtnöjer sig med att blott
närmare utveckla. Förnuftet kan icke hvila vid
något, som är dess väsen rakt motsatt. En seger för
naturalismen får aldrig annan betydelse än en
tillfällig ökning af tankens börda, en dess samling
till ny strid. Tankens kamp med förnuftslösheten,
det oandliga, själlösa, blott faktiska och tillfälliga,
det som saknar verklig grund är också det högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
