Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kultur och frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagdt öfver individerna, och med en rätt, som har en
annan källa än individernas intressen.
Fattas samhället principiellt såsom en
frihetsgräns eller såsom en naturlig och oundviklig
tvångsbestämdhet, då ligger häri från början fröet till en
spänning och slitning mellan det enskilda och det
allmänna, som aldrig kan utjämnas inom
samhällslifvets egen ram, emedan den tillhör denna ram själf.
Inom ett så fattadt och i denna anda gestaltadt
samhällslif måste också försiggå en oafbruten
upplösning af de samhällsformer, hvilka en gång
framsprungo ur känslan af en inre personlig enhet i
samhället, som öfver det allmänna eller det gemensamma
lade färgen af individernas eget inre personliga
lif och i samhällsgemensamheten lät se en
utgestaltning af detta inre lif eller just den riktning, i
hvilken hvarje enskild företrädesvis sökte sina mål
och förverkligade sin frihet. I det samhälle, som
bygger upp sig på tvångssolidaritetens grund,
framträder negationen af det samhälle, som mer eller
mindre förkroppsligar en positivt känd och positivt
motiverande gemensamhet, och som hvilar på
samhällsmedlemmarnes solidaritet med ett på visst sätt
personligt lefvande väsen, hvari denna
gemensamhet har sin rot.
Det skulle emellertid utvisa en oförlåtlig
ytlighet, om man frånkände det moderna lifvet ett starkt
utveckladt sinne just för positiv gemensamhet
mellan de enskilde. Det är så långtifrån händelsen,
att känslan af och medvetandet om en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
