Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kultur och frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma förhållande till den omedelbara personliga
känslan som de historiska samhällsformer, hvilka möta
under hemmets, familjens, folkets, statens och
kyrkosamfundets namn, och tillse, i hvad mån ett sådant
försök lyckas. Man har en af lika obestridlig som
ymnig erfarenhet skänkt rätt att tala om plikter,
kärlek, trohet mot t. ex. sin familj och sitt folk.
I ett sådant sätt att uttrycka sig ligger ingen
retorisk figur, ingen oegentlig eller öfverförd betydelse
utan just hvad som säges. Utan tvifvel låta sig
samma uttryck för känsla också användas om
kulturen, från hvilken en förpliktelse kan sägas och
menas utgå t. ex. under form af kallelse för ett
visst slags kulturarbete. Men å andra sidan kan
dock svårligen nekas, att känslorna kärlek,
plikt, trohet ovillkorligen komma att lida af en
märkbar blodfattigdom, en abstrakt förtunning, när
de adresseras till kulturen, och att sådana uttryck
gentemot kulturen icke ha samma träffsäkerhet som
i förhållande till familj och folk. Det märkes lätt
att de blifvit öfverförda från ett mera personligt
område till ett annat, där de egentligen icke njuta
hemortsrätt.
Sitt hem älskar man som man »älskar björkarna
kring sin moders gård». Men ett kulturvärde blott
som den skugga från träd eller vägg, där man
njuter sin siesta — därför att den tjänar till ens
insedda trefnad och nytta.
Känslan för kulturen anknyter aldrig
omedelbart till sitt föremål utan alltid genom förmedling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
