Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Modernt själslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afslappning och på stället marsch vi äro hänvisade
utan till en ökad spänning.
Spänningen vidmakthåller visserligen och ökar
lidandet i världen, men blott den vägleder till
lidandets slutliga öfvervinnande, icke svagheten, som
ryggar tillbaka för uppgiften. Vi kunna ej med
bästa vilja i världen låta frälsa oss genom att
vingklippa vårt förnuft och kringskära vår
själfständighet. Vi ha alla börjat lära oss tänka och nått
långt i att fordra frihet. Vi stå hvarandra på det
hela taget långt närmare än vi ana. Vi äro alla
mer eller mindre skeptiska, lyckohungriga,
subjektivt-estetiska individualister, hvilka krampaktiga
ansträngningar vi än göra för att rota oss i gammal
historisk grund. Vi blöda också alla af inre sår, som
följa med uppryckandet af vissa själsrötter, hur vi
än söka berusa oss af de skenbart uppnåeliga, allena
lyckliggörande moderna framtidsdrömmarna. I
grund och botten är det långt större andlig olikhet
mellan en ortodox präst på 1600-talet och en sådan
i vår egen tid än mellan två nu lefvande människor,
af hvilka den ene är klerikal och den andre anarkist.
Vilja och förmå vi vara uppriktiga mot oss
själfva, skola vi därför också nödgas erkänna, att
vi alls icke äga någon annan utsikt att öfvervinna
vårt lifs jäkt, trötthet och tomhet än i bildningens
och frihetens egen riktning. Vi kunna icke offra
eller stympa det mänskliga i oss utan måste stärka
och fördjupa det. Midt i det moderna lifvets
rastlösa oro måste vi finna vår personlighets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
