Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Modernt själslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men för öfrigt kan icke sägas, att det estetiska
stegringslifvet sitter inne med alltför stora resurser.
Det kastas lätt öfver ända af lidandets
reaktionsströmningar, dess »fria flykt» liknar ofta
flaxandet i en bur, och dess höjd är skenbar, då
motsvarande djup saknas. Armodet i ståndpunkten
belyses bäst af uttrycksmedlens öfverraskande stora
maktlöshet äfven hos de högsta andarna i denna
riktning — när det gäller att skildra lifvets
oändliga perspektiv, öfvervinneliga innehåll och
himmelshöga böljegång. Väl hör man mycket och nog
om den skälfvande känslan, om hjärtat, som jublar
eller brister, om aningen, som förtonar i blått o. s. v.,
och väl tumlar konsten skickligt alla tänkbara och
otänkbara analogier, bilder och symboler för att
uppnå verklighetsanslutning och
personlighetsmeddelelse, men till slut står dock merendels blott
kvar det pinsamma intrycket, att man med all
sin konst och allt sitt brus och sus endast har
vunnit — det att grundligt ha utestängt sig från
det lefvande lifvet själft, dess verkliga, icke målade
höjder och djup. Jag tror, att det är öfver detta sitt
öde, som poesien i vår tid suckar så djupt och fäller
så bittra tårar.
Egentligen och innerst tror jag emellertid icke,
att den svåraste sorgen kommer från kampen med
uttrycksmedel, som icke räcka till för det som vill
och skall fram. Utan den kommer nog i sista hand
därifrån, att det är klent beställdt med just detta
senare, med innehållet. Esteticismen såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
