Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Lidande och njutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plikten behöfde intet motiv utanför sig själf, allra
minst af lyckan, som snarare motsattes mot
plikten såsom något ondt, i hvarje fall såsom något
likgiltigt. Det låg i konsekvensen af den rätta
sedliga sinnesriktningen att förakta värld och lycka.
Den cyniske vise ville hellre vara förryckt än
»njuta lifvet», och den stoiske kunde icke finna lifvet
odrägligt under andra förhållanden än att han
tvingades göra orätt.
Det djupaste ledmotivet till denna spröda men
ärliga, förtviflade men högsinnade och manliga
ståndpunkt var en stark känsla af blygsel öfver
njutningen och jakten därefter såsom
oförenliga med människovärdet, en känsla af skam öfver
det beroende af det yttre, som njutningslifvet
nödvändigt för med sig, i förening med ett behof
att finna något godt, som människan kan vinna
med egen kraft och renodla och hägna i sitt eget
inre utan att ödets nyck, tillfällighetens spel
mäkta nå det. Det ligger ett skärande nödrop efter
religiös realitet i denna på en förtvifladt smal
kant mellan förnuft och vanvett balanserande
pliktlära, Men i det stolta fastän själfgoda och
högmodiga tänkaresinnet hos stoikerna reste sig å andra
sidan det värn mot njutningsvågornas
nedbrytningsarbete, som med århundraden förlängde antikens
flämtande lif.
Är det nu något så verkligt stort, ligger det nu
något så väldigt framsteg i detta, att vi nästan
helt och hållet låta synpunkterna religiös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
